kämpa på nu asså, nu äre inte långt kvar tills skolavslutningen. fyfan vad skönt! jag har verkligen kämpat som en gris i skolan i tre år, så nu ska det bli skönt och få lite ombyte; BF HERE I COME!=D jag längtar så otroligt mycket, tror jag kommer trivas jättebra! Sen så är det ju ganska skojiga dagar kvar av skolan; konsert på Metropol, Vårkalaset, Bal osv.

Hoppas bara frillan blir bra till balen, det är faktiskt lite nervöst.

Har väl inget vrålåk dit direkt, men det bryr jag mig inte så mycket om faktiskt.

och idag berättade jag om den enda jag har varit olyckligt kär i, sånt suger?!

alltså att vara olyckligt kär, inte få sina känslor besvarade. Känslan av att kunna göra precis allt för den personen, medans man sen pendlar till att bara vilja dööö för man är så olycklig. "herregud" tänker man, så jäkla dramatiskt är det väl inte? Men jo, just så dramatiskt är det. Jag har ju kompisar, jag vet ju att några av dom har varit galet olyckligt förälskad i nån, och det enda jag har sagt är typ; ja men skit i han/hon, du kommer hitta nån annan. Men vadfan, inte är det så lätt? Kärleken sitter ju så djupt i hjärtat. Man gör ju allt för personen, och man gör allt för att den ska se en, titta på en, säga dom saker man vill höra. Det ville jag i alla fall och jag kan ju bara prata för mig själv nu. Men just då, var det bara hon som existerade, jag kunde göra allt för henne, jag berättade aldrig om jag var ledsen utifall att jag kunde göra henne ledsen eller orolig, jag ville hon skulle titta på mig och säga att; Frida, jag älskar dig med! Ett velande mellan att ge upp eller att hoppas. KANSKE, KANSKE JAG FÅR HENNE EN VACKER DAG. Jag vet faktiskt inte om jag ska säga fortsätt kämpa eller ge upp, i mitt fall fick jag henne. Hon såg mig, älskade mig. Men tyvärr händer inte detta alla. Och sen, jag har ju varit ganska mycket den som sårat folk i mina relationer och dylikt, nu då man vet hur det är och vara olyckligt kär, då känner man sig rätt dum i huvudet med tanke på allt dumt man gjort mot folk,dom man sårat. Och alla blir sårade alltför ofta, det vet jag också mycket om. Och tyvärr är det en del av livet, men förhoppningsvis lär man sig mycket. Det har i allafall jag gjort.

NU HAR JAG SKRIVKRAMP! och jag ska duscha, har sprungit en långis idag=)

Puss & Godnatt

OCH MALIN; JAG ÄLSKAR DIG!

helgen har varit så mysig, MALIN HELA TIDEN!=) vi har åkt en massa karuseller, varit med en massa kompisar och ätit och druckit en hel del.

Och nu åkte hon precis hem och lämnade mig här, usch. saknaden är redan stor och jag känner gråten i halsen, vilken vekling jag är.

Ville att hon skulle stanna kvar så jag fick hålla om henne hela natten, men icke...=(

ahja, orkar inte skriva något mer för tillfället.

 JAG ÄLSKAR MALIN!